Jag tittade in på Fejan igår och det ska jag inte göra om på väldigt länge! Enda anledningen till att jag faktiskt har en facebooksida är att ungarna tyckte att jag var mossig som inte hade en, men jag hade mina onda aningar.
Jag brukar titta in en gång varannan månad, när det kommit tillräckligt mycket skräp med statusuppdateringar i inkorgen (för den okunnige: ”inkorgar” används till vanlig epost, tråkiga, statiska textbrev som användes förr av vissa stofilartade träformationer). Så igår beredde jag mig på en stunds intressant läsande av unika, läsvärda, kunskapstyngda nyheter med verkligt läsvärde. Men jag möttes av flera megabyte absolut svammel.
Jag har just vaknat. Vilken vacker morgon.
Jag har just varit ute i skogen. Här är en sned, suddig bild på några blåa bär.
Här är min hund som springer efter en pinne.
Här är en usel bild av mig på stranden med Solen i bakgrunden.
Jag har precis klivit på tunnelbanan och är en bild av en massa trötta människor som sitter och läser tidningen.
Jag och min pojkvän pussas.
Jag har en chokladkaka här och nu ska jag titta på TV.
Och jag hade fått en hel massa inlägg genom en kompis kompis kompis som hade varit i Tuttomhölje och druckit en kopp kaffe och tyckte det var värt att skriva till hela världen om.
Samt omtuggningar av de senaste skandalerna kring Lundsbergsskolan, som media och alla bloggar varit fulla med den senaste dagarna, som vi faktiskt inte behöver tugga mera om i brist på ytterligare fakta.
När jag rullat vidpass tio skärmmeter (min skärm är 40 centimeter hög) med meningslöst pladder om soluppgångar, bullar man bakat, trafikstockningar man suttit i, badstranden och sneda suddiga bilder, började jag känna hur hoppet om mänskligheten höll på att rinna ut. Jag bläddrade och bläddrade och varje gång jag kom nedåt slutet på sidan, tillfogades en meter skräp till. Och så där höll det på. Det tog aldrig slut. Det verkar som skräpet nyproduceras i samma takt som jag läser det.
Efter ett tag tänkte jag ”Tar eländet aldrig slut?” och gav upp och loggade ut.
Jag gör visst fel som inte tittar i Fejan mer än en gång varannan månad, säger ungarna. Man missar jag något? Det verkar inte så, i ljuset av den senaste genomläsningen. Man ska visst finnas på Facebook idag för att existera i världen, verkar det. Kanske det. Det enklaste verkar vara att ha en facebooksida och sedan isolera sig från eländet genom att aldrig ta emot statusppdateringar.
För mig är det fullständigt likgiltigt vem som gick ombord på tunnelbanan igår, vems hund som springer efter vilken pinne, vem som drack ett glas öl i går kväll och vem som bakat en bulle.
Vad har den nya friheten inneburit?
Vad har den nya friheten på Internet inneburit? Är det någon som funderar på det? En frihet att producera sopor och sprida dem okontrollerat över hela världen? Nyhetsmedia berättar om alla nya egenskaper, tidslinjer, diagram och reklammöjligheter som introduceras i Facebook och Twitter, folk resonerar och rasar och stojjar och pojjar och tycker att det är bra, dåligt, begränsande, avslöjande, lämnar ut dem till Säpo, med mera, men är inte direkt benägna att gå vidare i sin reaktion och göra något åt saken.
Har den nya friheten förvandlat mänskligheten till grönsaker med inkokt hjärna?
Varför finns Facebook?
Jag överlåter till andra att komma med konspirationsteorierna. Jag sätter bara ekonomiska aspekter på det. Tror du ärligen att det är så att facebookorganisationen är så snälla att de kostnadsfritt låter hela mänskligheten sprida miljardtals menigslösa faktoider varje dag, utan att vilja ha något i gengäld? Det verkar så. De bygger världens största datacentraler här och där, med tiotusentals servrar som drar tiotals megawattimmar varje år, i avsikt att göra… Ingenting. Verkar det rimligt?
Jag tycker inte det. Jag återkommer till det gamla ordspråket ”det finns inga gratisluncher”.
Nyhetsinsamlare
Flera företag säger sig ha lösningar på nyhetsinsamlande system som kan titta igenom Internet och samla upp de nyheter som berör människor mest och bygga webbsidor av det.
Jag brukar vanity-surfa, alltså googla på mig själv ibland för att se vad världen tycker. Jodå, den tycker en del. Men jag finner väldigt många automatiskt hopsamlade nyhetssidor, där robotar samlat in absolut ingenting, som presenteras som nyheter, men är ett sammelsurium av fåniga bilder, reklam för diskmaskiner och eventuellt ett citat av mig, om det inte hunnit försvinna från sidan redan innan jag hunnit se det.
Och de nya bildpubliceringssystemen blir allt fler. Instgram, Flickr, Pinterest, Snapchat, fotobloggar och system där människor utan talang kan kopiera andras foton, som de i sin tur kopierat från någon annan stans, och ”re-blogga” dem.
Du förstår vart jag vill komma? Är det sådant som det ovan som berör människor mest blir det menigslösa nyhetssidor om ingenting. Som nya insamlingsrobotar tittar på och bygger nya meningslösa sidor av. Som sedan RSS-matas hem till miljontals människor som tittar på det, fnissar och suddar bort det.
Det finns till och med företag som säger sig kunna förutspå framtiden genom att titta på trender och nyheter på Internet och genom knepiga algoritmer och en del historik kunna säga vad som kommer att hända. Med indata som ovan? Ha!