Svensk järnväg har aldrig haft det så besvärligt. Syllarna ruttnar, skruvarna lossnar, spåren ligger lösa, växlar krossas och kontaktledningarna står som spön i backen. Tågen spårar ur titt som tätt på de hårdast belastade sträckorna invid Stockholm, vilket ger maximalt elände. Men som tur är, också maximal täckning i media.
Image may be NSFW.
Clik here to view.
Här är en bild jag tog på Stockholm Central i somras (2013). Träd och buskar mitt bland de mest trafikerade spåren. Massor av skräp på banan. Hur lång tid kan det ha tagit de här träden att växa upp vid spår 13? Ett halvår, kanske? Så länge sedan var det någon röjde upp på stationsområdet.
Image may be NSFW.
Clik here to view.
Att jämföra med Nora Bergslags Veteran-Järnväg i Nora. Här är det snyggt och puttinuttigt. Vadå, snyggt och puttinuttigt? Det här är oavlönat, frivilligt entusiastarbete. Året runt. En liten grupp entusiaster håller igång en fullt fungerande järnväg, med trafiktillstånd för passagerarbefordran och säkerhetsklassning och allt. När man pratar med dem är det jämt arbetshelg och de ska ut och röja banan, byta slipers, skotta järnvägsövergångar, eller förbättra signalsystemet.
Under åren har vi sett hur sjukvården, skolsystemet, äldreomsorgen, polisens IT-system och outsourcingbranschen (Evry ”glömde” fylla på släckmedel? Pffft.) långsamt rasat ihop. Nu har järnvägens förfall blivit uppenbart. Det har givetvis hållit på i en hel massa år och rapporterats om och om igen av ansvarsfulla tågförare, men media uppmärksammar som vanligt inget innan det börjar spruta gnistor och skramla lösa järnbitar.
Vi har varit väldigt lyckligt förskonade från olyckor i Sverige, först och främst tack vare vårt utmärkta ATC-system. Det har smällt och spårat ur och blivit till dragspel i en hel massa länder i södra Europa och i resten av världen (utom möjligen Schweiz där kraven är absolut skyhöga), och varje gång kan man konstatera att ”Jaha, inget tågskyddssystem”. Men ruttna slipers och spruckna växlar kan ATC inte varna för. Folk kommer i det långa loppet inte att våga åka tåg. Detta svanenmärkta, miljövänliga sätt att resa, med mackor i plast, svindyrt kaffe och långsamt Internet.
Det fantastiska skälet
Jag tror som vanligt inte att de är idioter på våra myndigheter och plötsligt vaknar upp ur törnrosasömnen och säger:
– Eh, åh, underhåll? Ska man göra det?
Trafikverket måste ju rimligen ha någon sorts underhållsstrategi. Okänt vilken, så måste den ändå finnas. Och eftersom man inte gjort underhåll, så måste planen de facto gå ut på att inte göra underhåll i tillräcklig grad. Hur kan snacket ha gått i styrelsen?
– Vi struntar i att göra underhåll för att… Och sen ska det komma något väldigt bra skäl.
Vem får betala?
Vem kommer att få betala för alla misslyckanden i slutänden? Jo, du och jag, skattebetalarna och resenärerna. Vem får betala för uppröjningen efter förutsägbara olyckor? Också du och jag.
Vi, som redan betalar ett biljettpris som är dyrare än motsvarande flygresa (exempel ToR Stockholm-Göteborg, vecka 5: SJ 1061 kr, SAS 999 kr). Och kom inte och säg att inte flyget har hårda säkerhetskrav. Deras serviceintervaller och underhållsplaner är betydligt hårdare än järnvägens. När det inträffar en olycka med ett passagerarplan brukar det uppmärksammas rejält och flyget får alltid på skallen för allt, medan järnvägen verkar slippa undan med ”jaha, försenat nu igen, det är man ju van vid, ska det aldrig bli bättre…” och sen glömmer pressen saken, medan flyget ständigt är påpassat.
Image may be NSFW.
Clik here to view.
Järle station vid NBVJ. Snyggt, välskött, inte en fimp! Så blir det när folk med ansvar få sköta saken.
Och kom inte och klaga på privatiseringen och ”kommersialiseringen”. Det fungerar jättebra på andra ställen, i betydligt större organisationer med flera anställda, betydligt större spridning i världen, som funnits lika länge som SJ-Banverket-Trafikverket och klarat sig helt utan statsbidrag. Titta bara på Ericsson och ABB. Jättekoncerner. Lönsamma. Pålitliga.
Vad borde göras?
Man kan tänka sig att det borde finnas ett avtal mellan exempelvis SJ och TrV där det anges vad SJ ska betala för att få använda det svenska järnvägsnätet och få trafikledning. Det kostar sannolikt ett antal miljarder per år att få ett färdigt järnvägsnät att åka på.
Vilka klausuler innehåller det kontraktet? Det borde finnas en klausul som säger att om spåren håller för låg kvalitet så ska avgiften sänkas. Eventuellt motsvarande kostnaderna för det skadade materialet och de uteblivna intäkterna vid inställda resor.
Om SJ säger att: ”Vi tänker inte betala för att köra på era spår. Vi riskerar inte människoliv och vårt rullande materiel” blir det förmodligen annat ljud i skällan. Frågan är varför inte det skett redan? För många år sedan?
Då kan naturligtvis TrV kontra med att vägra lämna trafikledningstjänster till SJ. I så fall tycker jag att det klart ska framgå i SJs reklam att: ”Vi vågar inte riskera människoliv eller våra lok och vagnar. Det kostar för mycket. Därför ställer vi in 123 turer mellan Stockholm och Göteborg. De spår vi får att åka på är farliga för passagerarna. Vi har ett säkerhetsreglemente att uppfylla. Tyvärr kommer detta att innebära att vi blir tvungna att friställa en hel del personal.”
Om det inte finns en sådan klausul, får man fundera på varför. Finns det för många gamla vänskapsband mellan SJ och TrV från den tid då de båda var ett och samma statliga verk? Är det därför tågförarnas felrapporter bara ignoreras? Då är det dags för lite mera konkurrens på järnvägssidan.
Image may be NSFW.
Clik here to view.
Senaste nytt är att infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd antog DNs utmaning att pendla med tåg från Nykvarn till Stockholm vecka 3 (2014). Redan första dagen drabbades hon av tågkö på grund av ett trasigt tåg och att behöva vänta på ett pendeltåg som måste köra förbi. Men hon kan ta det lugnt. Hon har bara lovat att åka tåg en vecka, sen kan hon återgå till bilen igen och försöka glömma tåget så snabbt som möjligt.
DN-artikeln om saken slutar: ”Hur lång tid kommer det att ta innan allt fungerar bra? Ja, det är ingen quick-fix, direkt. 7-10 år, enligt ministern. Det är samma bedömning som Trafikverket gör. Så länge tänker nog inte Elmsäter pröva på att pendla.”
I mellantiden kan jag bara rekommendera att du sätter dig i den bakre vagnen i tåget. Den står ofta kvar på spåret när de främre åker av och blir hopknycklade. Missförstå mig inte. Jag tycker mycket om järnväg. Det gör väl alla grabbar? Det visar inte minst mina reportage. Men om järnvägen lämnas att förfalla??